Första dagen, sjuttonde sidan

Det sägs att man ska utveckla det man är bra på. Det man inte kan bör läggas åt sidan till förmån för förfining, träning och bejakande av sina redan befintliga färdigheter. Tråkigt? Kanske. Sant? Jag vet inte. Det har tagit en hel del tid och ganska många vändor av funderingar, testande, misslyckanden, lyckanden, för mig att förstå vad jag ska göra mer av och vad jag inte ska hålla på med. Mest har jag gått på känsla. Men i slutändan verkar det på något märkligt sätt som att känslan stämmer överens med en massa annat. Saker som sagts, upplevelser, tillfälligheter.

Ibland är drömmar inte så långt bort från verkligheten som jag kunde tro. När jag började känna så, på riktigt känna så, hände något inuti. Kanske är det också livet som händer och rusar och pulserar och skapar känslan av att tiden trots allt, inte är evig. Därför, eller kanske just därför inte, så skriver jag nu. Min första bok. En innerlig dröm som aldrig släpper taget. Så gör jag det för att kunna släppa taget. Eller vad vet jag, kanske leder det till något annat, något mer. Måndag är, symboliskt nog, den första dagen. Jag är på sjuttonde sidan.

Bildresultat för bok paris cafe


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Att skapa karaktärer

Bild
Han hade alltid levt ensam. Även som barn. Mamman hade försvunnit innan han var 4 och om pappan visste han inget. Med åren hade hans tjocka, svara hår liksom bleknat. Nu fanns bara ett fåtal korta, gråglänsande hårstrån kvar på huvudet. Människor brukade titta på hans huvud när de pratade med honom, han visste att han såg märklig ut...  Att skapa och lära känna sina karaktärer. Jag tycker det är svårt. De finns i mitt huvud, men att sätta dem på papper. Jag har tänkt på olika sätt att börja, skriva karaktärsschema, rita, stapla. Inget känns rätt. Men jag vet att det behöver göras. Det är som jag tror att magin med dem kommer att försvinna om jag gör dem synliga, avslöjar dem och deras hemligheter. Och sedan, leva sig in så mycket att jag själv kommer åka berg och dalbana tillsammans med boken, när någon dör, någon bedrar, någon sjunker så lågt som det någonsin är möjligt. För att till slut, avsluta alltihop. Avsluta. Det? Boken. Tanken är nästan skrämmande för mig och jag tror at...
Läs mer

Att prata med en drake

Bild
Få tid till att skriva. Skulle kunna vara alldeles självklart när man är hemma med bebis och oplanerade dagar kommer och går. Tvärtom, för mig. Har svårt att hitta tiden, ibland orken när tiden ändå finns. Det är gåendes det händer. I skogen. På landet. Mellan gråa hyreslängor eller färgglada radhus. Ibland skriver jag på mobilen och skjuter vagnen som numera vinglar mer än vad en barnvagn borde göra. Det funkar. Promenaderna är min skrivtid. Så ville jag hitta ett smartare sätt och fick tips om en app som spelar in och skriver ned det man säger. Ett genialt drag tänkte jag och pratade mig fram förbi ett mindre koloniområde. Not so much, visade det sig när jag läste inspelningen. "Torsdag morgon vilken på jobbet då på mig jobbkläderna luktade blintarm stor katt som alltid stod på alldeles för länge gick ut i korridoren mot köket lamporna det bländande vita mot ett ljust slitet plastgolv dunkade lite huvudet sedan inatt igår". Ja, om någon annan ändå tänker att den här appen ...
Läs mer